Ett andligt uppvaknande är inte är en lycksalig, ljus fylld upplevelse där alla problem försvinner. Istället är det en ofta störande och oåterkallelig process där man börjar ”se igenom spelet”. Det är en förlust av de illusioner och ”överenskomna fantasier” som samhället och vårt eget sinne bygger upp för att skapa en känsla av trygghet och mening.
Den mest smärtsamma aspekten är att när du väl har sett igenom det, kan du inte ”sluta se” det. Du kan inte frivilligt återgå till den tidigare, bekväma omedvetenheten.
1. Förlusten av det sociala och personliga ”jaget”
Detta är den mest djupgående förlusten som vi här utforskar i flera lager:
- Det sociala spelet (Status): Den första förlusten är oförmågan att ta det sociala spelet på allvar. Jakten på status, rykte, erkännande och att ”passa in” framstår plötsligt som en komplicerad ”teater”. Du ser det som ett spel, och när du väl insett att det är ett spel förlorar det sin makt över dig. Detta är inte arrogans, utan en oförmåga att längre delta med samma ärliga övertygelse.
- Det fasta ”jaget” (Identitet): Den mest grundläggande förlusten är tron på ett solitt, kontinuerligt ”jag”. Du inser att det du kallar ”dig själv” inte är en fast enhet, utan en ständigt föränderlig flod av tankar, minnen och förnimmelser. Denna insikt är ”extraordinärt desorienterande” eftersom hela ditt liv har byggts kring att skydda och främja detta ”jag” – ett ”jag” som du nu ser, inte existerar på det sätt du trodde.
- Berättelsen om ”mig” (Narrativet): I linje med detta förlorar du tron på din egen livsberättelses slutgiltiga vikt. Din historia – dina framgångar, dina trauman, dina misslyckanden – är inte längre ”sanningen” om vem du är, utan bara en möjlig tolkning, en ”kostym du bär”.
- Du blir på sätt och vis ”berättelselös”.
2. De relationella och moraliska konsekvenserna
När ”jaget” och dess spel löses upp, förändras dina relationer till andra radikalt:
- Förlust av naivitet (Mänskliga motiv): Du förlorar din oskuld inför mänskliga motiv. Du börjar se de omedvetna drivkrafterna – rädslan, behovet av godkännande, de dolda mönstren – bakom både andras och dina egna handlingar. Du ser klyftan mellan vad folk säger att de värderar och hur de agerar. Detta är inte cynism, utan en smärtsam ”röntgensyn för låtsasbeteenden”.
- Förlust av rättfärdigt hat (Moral): Du förlorar förmågan att hata och skuldbelägga på det gamla, rättfärdiga sättet. Du inser att ”grymhet kommer ur lidande” och att de som skadar andra själva är skadade. Du ser att alla agerar utifrån sin förmågor. Detta gör dig inte passiv, men du agerar utan den moraliska övertygelsen om ”goda mot onda”.
- Förlust av ytlighet (Relationer): Din tolerans för ytlighet försvinner. Du har ”upplevt något djupare” och finner inte längre någon tillfredsställelse i kallprat. Du längtar efter äkta, djup kontakt, vilket kan göra många sociala situationer svåra och isolerande.
3. Den existentiella förlusten: Ankomsten
Den kanske mest omvälvande förlusten är hoppet om en slutgiltig ankomst. Före uppvaknandet drivs de flesta av en idé om att en dag (när du uppnår målet, hittar rätt partner, blir upplyst) kommer allt att bli bra och du kommer att vara ”framme”.
Uppvaknandet innebär insikten att det inte finns någon ankomst. Livet är en process, inte en destination. Det finns ingen slutgiltig lösning. Detta kan vara ”förödande”, eftersom detta hopp var det som drev all din strävan.
Slutsats: Den skrämmande friheten
Här blir vår slutsats att det du förlorar är allt du trodde att du var och allt som gav dig en falsk trygghet. Det du vinner är inte komfort eller lycka i traditionell mening. Det du vinner är frihet.
Denna frihet beskrivs som ”skrämmande” – som att stå på en vidsträckt, öppen slätt utan något att hålla i, definiera dig genom eller gömma dig bakom. Du är fri från illusionerna, fri att bara vara istället för att ständigt försöka bli något. Du upptäcker att det du verkligen är, är det ”obestämbara” som fanns där hela tiden, under alla masker och spel – och den insikten är det enda som du inte kan förlora.
Roger Andersson – roger.azon@gmail.com